Min första dag som sjuttonåring började vid halv ett med ett sms som planterade ett stort leende i mitt ansikte. Halv åtta vandrade min familj in i mitt rum, sjöng och gav mig presenter - allt jag önskat mig och lite till.
Två timmar senare möts jag upp i skolan av att cirka tio sötnosar sjunger "Ja må hon leva" och ger mig en kladdkaka. Det finns inget bättre än kladdkaka så den åts upp efter första lektionen. Därefter kommer en pojke som aldrig någonsin springer någonstans frivilligt springande upp för trappan och stirrar lite sådär konstigt på joint. Så vi följer helt enkelt efter honom ner i aulan där ännu fler underbara människor sjunger för mig framför ett bord dukat med muffins med en massa ljus i. Ungefär där, vid halv tolvtiden på dagen, slår jag fast att det här är min bästa födelsedag någonsin.
Efter en lunch där jag inte fick i mig någon mat och tio minuters kulturhistoria åker jag hem för att speedfika med min familj för att därefter åka in till stan igen för att träffa joint, som har en "överraskning". Jag hatar överraskningar men det var ganska lugnt eftersom jag visste att vad som skulle hända var följande: Vi två skulle göra någonting i stan, för att sedan möta upp Johan för en fika. Men eftersom Johan hade lite strul med hälsan skulle vi åka hem till honom där hela gänget skulle vänta på oss med tårta och en bra film.





Som sagt, bästa sjuttonårsdagen någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar