onsdag 28 april 2010

Relationen till uppväxtorten


Jag höll tal idag och jag blev otroligt stolt över det. Framträdandet var väl skakigt och stillastående, men innehållet. Det är insidan som räknas, eller kanske inte just när det gäller tal, men jag planerar inte att bli nästa Obama så det är lugnt för mig. Vill ni ha ett utdrag? Klart ni vill, för jag är i alla fall galet stolt så jag ger er ett.

"Varför kommer man då alltför ofta tillbaka till uppväxtorten, där man var så dödligt uttråkad när man växte upp? Är det så att det är minnena som kallar, att man saknar allt som en gång var? När de där barndomsminnena börjat bli suddiga i kanten, när föräldrar är borta, vänner närapå glömda och husdjuren sedan länge i en annan dimension, då finns platsen där allt hände kvar. Den där lekplatsen är mer än en rostig rutschkana och ett par gungor. Det var där man lekte när man var fem, det var där man pussade sin första pojke när man var åtta. En paus och sen var det där man festade på Valborg när man var tretton och det var där man grät hjärtat ur kroppen när man var sexton och hade förlorat en vän för första gången. Hela ens uppväxt kan flimra förbi i tankarna bara man ser en röd rutschkana."

En del fattar, andra fattar inte. Jag struntar i vilket, för det här är den mest personliga text jag någonsin skrivit och sedan framfört för någon annan.

torsdag 22 april 2010

Joy runs deeper than despair



Ibland fylls man bara av hat och sorg och ilska. Mest har jag nog varit arg på mig själv. Sedan la jag av med det. Allting rann bort. Och nu är jag så fantastiskt glad. Det är väldigt fint.

måndag 19 april 2010

I gotta fight to stay strong

"De enda som gläds åt andra är de som inte har tillräckligt att glädjas åt i sitt eget liv".
Så sant som det är sagt. Just nu gläds jag åt mina vänner, folk som sitter fast i Barcelona och NYC, Rolf-Göran Bengtsson, min hund och alla som sitter och ler på en uteservering. Om ni vill ha något positivt att läsa får ni leta rätt på joint, för jag är mest bitter, och vad som är värre, jag har anledning att vara bitter.

söndag 11 april 2010

Fotboll, öl, vänner, skrik, snack, underbart


Jag tycker det är så himla fint av mina vänner att orka åka ut till mig, det betyder så himla mycket. Det är lite svårt att förstå om man inte bor som mig, men det är en bra bit att gå från stationen, i alla fall när det är regn i luften och hela världen är grå och kall. Och ändå gör de det, och jag blir så jäkla glad när de en efter en droppar in i mitt rum på övervåningen, för hos mig, här knackar man inte. Här går man in och letar rätt på var folket befinner sig. Jag vet inte var jag vill komma, men jag är bara så glad just nu. Tack för att ni får mig att le.

Jag och flickorna kanske ska gå på Paolo Nutini i Göteborg den 12e juni. Hoppashoppashoppas.

fredag 9 april 2010

När man inte vet ett skit


Varför ska man då överhuvudtaget prata? Och varför, varför ska man ge sig fan på att den andra i vilket fall har fel?

tisdag 6 april 2010

För att det är sant

Jag såg nyss den här kommentaren till ett klipp med Albion. De som inte tror på att sånt här kan hända kan sluta läsa det här inlägget (och vad jag skriver överhuvudtaget) på en gång. Musik kan förändra ens liv. Musik har förändrat mitt liv, flera gånger om. Det tydligaste exemplet är Chuck Berry. När jag var tio år var han min musikaliska idol, och tro mig, det är inget som går hem i det sociala livet på mellanstadiet. Jag var en ensamvarg och svor att när jag blir 16 år, då skulle jag ha tight svart klänning, rött läppstift och gå på klubbar där jag egentligen inte fick vara. Igenkänning, någon?

söndag 4 april 2010

Ibland finns allt man behöver i Haninge


Solar, pluggar, läser, äter, rider, festar. Vi ses om en vecka eller så!

Ps. joint är på Gotland. Ds.