Dricker öl. Bror det är lugnt.

Har haft den finaste helgen på väldigt länge. När jag tänker efter har jag faktiskt haft tre alldeles utomordentliga helger på raken nu, bra grejer. Den här ägnade jag i alla fall åt att ha en Marie Antoinette-picknick inomhus för vår nyblivna 18-åring joint, red systers häst, klippte av mig håret, träffade släkten, drack öl och dansade till indie och åkte alldeles för mycket tåg. Extremt fint alltihopa, utom att jag inte nyktrade till förrän vid två-tiden igår och alltså är bakis så in i helvete idag. Zzzzcore!

Ni ville veta vad som händer i mitt liv

Jag vill mest dansa en massa, massa, massa.

Skriver slutuppsatsen i kulturhistoria och funderar lite om lärare pratar med varandra eller om man kan skriva om Doherty för tredje gången i ett arbete under den här terminen. Måste sy ihop det här nu, var tog inspirationen vägen?

Ni borde kika in på En Röd Termos.

Vår klass vann Kärsöpokalen i år, vilket är så sjukt otroligt underbart härligt eftersom det betyder att vi är bäst på bollsporter i hela vår skola. Inte för att vår skola är en idrottsskola precis, men ändå.

Är sjukligt nervös inför ett möte jag har om mindre än nio timmar.

Insåg att jag fick mer konstiga blickar idag när jag var vardagsklädd i långkjol och Beatles-jacka än igår när jag var utklädd till indian.

Har för mycket att göra i helgen.

Min syster har köpt sin alldeles egna första häst - slit lönar sig.

Är i det där läget av att alla andra har mycket bättre ord än vad jag har för hur jag känner:

We're on the one road

Maybe the wrong road

It's the road to fuck knows where

We're on the one road

Maybe the wrong road

But we're together so I don't care

PUSS!

PARKHÄNG FFS!

Vi ses kanske i k-berg? Hejdå!

När stress överskuggar våren

Mellan ergonomiarbeten, geometriplugg, kalkylering och franskaglosor är det svårt att hitta någon som helst inspiration till att skriva ännu mer. Varenda dag består av plugg och när man väl är klar med det alternativt tröttnar så är det enda man orkar med att sova eller slökolla på tv samtidigt som ångesten äter upp en eftersom man borde göra något annat, något viktigare. Vår skola har bestämt sig för att vi ska rädda tv-serien Numbers, tredje världen, svenskarnas ryggar och sist men inte minst världsekonomin, medan man känner att snart, snart skiter jag i det här och räddar mig själv istället. Bristningsgränsen passerades redan i höstas och nu kör man bara på som i trans med tunnelseende och ett artigt leende på läpparna för att herregud om man visade en sur min, då kan man lika gärna få tvångsbesök hos skolsystern och sedan direkt vidare till psykhemmet.

Förändringarna är på väg och för mig kommer det bli drastiskt, om jag väl hinner förändra någonting alls. För jag är trött på att var jag än är så är det bara min kropp som är där, hjärnan ligger och vilar i sitt bomullsfodral i väntan på bättre tider. Så tills min hjärna sitter där den ska, kroppen inte känns som en seg massa och hjärtat orkar dunka som vanligt igen så får ni helt enkelt hålla till godo.

Och kom ihåg att man inte ska behöva hälla i sig en massa vin för att känna igen sig själv.

Vem vare?

img

Mina blåmärken på handleder och fotleder får mig att ställa en enda fråga:

Vad fan missade jag i helgen?

CK & Joint

Jag tycker jättemycket om dig!