Mellan ergonomiarbeten, geometriplugg, kalkylering och franskaglosor är det svårt att hitta någon som helst inspiration till att skriva ännu mer. Varenda dag består av plugg och när man väl är klar med det alternativt tröttnar så är det enda man orkar med att sova eller slökolla på tv samtidigt som ångesten äter upp en eftersom man borde göra något annat, något viktigare. Vår skola har bestämt sig för att vi ska rädda tv-serien Numbers, tredje världen, svenskarnas ryggar och sist men inte minst världsekonomin, medan man känner att snart, snart skiter jag i det här och räddar mig själv istället. Bristningsgränsen passerades redan i höstas och nu kör man bara på som i trans med tunnelseende och ett artigt leende på läpparna för att herregud om man visade en sur min, då kan man lika gärna få tvångsbesök hos skolsystern och sedan direkt vidare till psykhemmet.
Förändringarna är på väg och för mig kommer det bli drastiskt, om jag väl hinner förändra någonting alls. För jag är trött på att var jag än är så är det bara min kropp som är där, hjärnan ligger och vilar i sitt bomullsfodral i väntan på bättre tider. Så tills min hjärna sitter där den ska, kroppen inte känns som en seg massa och hjärtat orkar dunka som vanligt igen så får ni helt enkelt hålla till godo.
Och kom ihåg att man inte ska behöva hälla i sig en massa vin för att känna igen sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar