061011

Glädjetårar.

Fuck Me Pumps vs. Fuck You Pumps

Jag måste erkänna att det irriterar mig något fruktansvärt med människor som inte kan förstå sig på att alla inte alltid klär sig enbart för att attrahera det motsatta könet. Att folk anser det provocerande med kvinnor, ja, framförallt kvinnor, som klär sig helt för sin egen skull utan att någonsin tänka tanken på om män kommer gilla det. Att man anses som osäker på sitt utseende om man "gömmer" sig bakom en exceptionellt excentrisk utstyrsel.

Jag pratar om kvinnor i androgyna kläder - nej, pojkvännens skjorta räknas inte, i enbart underkläder - kom igen, vi vet alla att få skulle vilja ta med en tjej klädd som Lady Gaga från krogen, i lager på lager på lager, kvinnor sminkade med svarta läppar och blekta, buskiga ögonbryn och kvinnor i frisyrer som ser ut att höra hemma på en Beatlesmedlem.

Vi vet att vi får mest ragg när vi har enkla pumps eller kängor, jeans med inte alltför hög midja, ett enkelt linne med lagom stor urringning och ett par lager mascara. Att inte alla kvinnor och tjejer klär sig så innebär inte att de inte insett detta, utan att de faktiskt inte sätter andras åsikter om vad som är fint framför deras egen. De tycker helt enkelt att det faktiskt är viktigare att klä sig så de tycker om sig själva framför att klä sig för att andra ska tycka om dem.

Hur kan detta misstolkas som osäkerhet när det tvärtom handlar om att vara säker på sitt inre jag snarare än sitt yttre? Varför kan man inte acceptera att någon inte har lust att klä sig som ett kuttersmycke? Att hon inte känner sig mest säker på sig själv när hon får varenda man inom synhåll att vända sig om efter henne i beundran? Är det så himla svårt att inse att alla inte trånar efter att objektifieras?

Det handlar inte om att gömma sig, det handlar om att visa upp sig. Att visa upp sitt inre genom att klä på sig vad man känner för på utsidan istället för att enbart visa det där yttre. Det kanske inte är ens bästa sida, men det är en ärlig sida.

Ser rött

Kan folk sluta bråka med varandra så vi får lite lugn och ro? Tack på förhand.

MVH

Höst- och konflikthatande nydoppad tjej.

Skorpioner

Imorse när jag gick ut med hunden hade det hänt - det hade börjat lukta höst.

Mitt hjärta är lite tungt och ledset, för är det någonting jag är väldigt, väldigt dålig på så är det höst. De senaste åren har jag ignorerat den genom att dricka bort den men nu vet jag inte ens om det skulle fungera längre.

"Vaddå stanna till stängning? Vi stannar till öppning."

Jag går på för många kalas och jobbar för mycket för att ha tid med någonting annat. Det är mest med joint och Oli, men vem som helst får följa med så länge den inte tackar nej till att leka James Bond på Södermalmstorg innan man ens tagit en öl och sedan festa tills folk åker till jobbet.

För övrigt dansar vi mer än vi dricker, som sig bör.

Amy, Amy, Amy

Curtain has fallen, now you're on your own

I won't return, forever you will wait

You're wondering now, what to do, now you know this is the end.

Påsen

Det här är min ICB (= Indie Carrying Bag såklart). Alexandra har designat den och jag har den dag in och dag ut. Tvättade den innan helgen och dagen efter spillde jag en massa rosé på den under en mycket fin utekväll som slutade dagen efter med att vi hade köpt så mycket 30-kronorsöl så vi inte hade råd med mjölk.

Got a bad liver and a broken heart

Men jag har jävligt kul.

Abstinens

På måndag åker jag till P&L och är borta till 3 juli. Den 6 juli åker joint till Italien och är borta till 3 augusti.

Jag insåg nyss vad det egentligen innebär och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till här hemma.

Powercouples utan power

Att gå omkring i eftermiddagsrusningen och inse att alla människor vänder sig om efter en eftersom du själv och killen du går bredvid är ett så sataniskt snyggt par. Att i nästa mening skratta åt att alla tror att ni är ett par och sedan båda två tystna, titta bort, snegla tillbaka, titta ner på de för våren nyluftade Conversen ni båda har på fötterna och önska att ni ändå varit ett par och sedan gå ifrån varandra, båda missnöjda med att ni bara fått fram ett "Vi hörs!" och en stel kram som avsked.

Att ett par månader senare inse att hela stan ikväll kunde vänt sig om efter er två, inte enbart för att ni går ihop som handen i handsken utseendemässigt utan även själsligt, men istället rumlar ni var för sig runt med personer som inte alls får er att känna som att ni tillsammans skulle kunna äga hela världen.

Det är då ni kommer att sakna någonting som aldrig varit.

Människor skulle aldrig förälska sig om de inte hört talas om kärlek

Hon har ett falskt leende, jag har sett det

Hur har du lyckats undgå det alla dessa åren?

Och jag har sett dina pupiller växa när du är med mig

Du vet inte om det än men det kommer att bli du och jag

Tillslut.

Nu.

Svinbra slutbetyg, studenten, lycka, inga kläder, öl, värme, misslyckade t-breaks, sommarjobb, tågbiljetter, Debaser, nattbussar, för mycket, för lite, dans, fotboll, landställen, flyttar och så till slut en hel del sånt här från alla håll och kanter.

Söndag 05.06.11

Imorse satt jag i ett någon timme och pratade om fiske, hur gammal man kan vara när man har tandställning och att idag är världens bästa dag samtidigt som jag åt hamburgare.

Igår var första gången jag hade fest som jag kunde slappna av på och ha riktigt kul. En fet jävla fest var det också med massor av trevligt folk. Fintfintfint.

Såg att Olivia langat bästa beskrivningen av mina fester: "synen när haninge-gangsters står med en öl i handen och klappar en liten shettis med den andra haha, oslagbart."

With wine, with poetry, or with virtue, as you please

Snacka fake gettoslang

Jag känner pojken som är förebilden för varenda svensk hiphoplåt och vi fungerade lite såhär tillsammans:

Om vi bara vore nåt mer, mer än bara nästan lika snygga.

Om du inte vore som de här i stan - om du bara kunde bli som jag.

Det är väl inte hiphop. Men han är fin i vilket fall, men vi skulle nog slagit sönder varandra om vi försökt bli något mer. I alla fall övertalar jag mig själv det, så att jag slipper känna ångest över att jag så snart tänkte att nog fick vara nog och följaktligen och bokstavligt talat gick därifrån.

Att vara en tom duk.

Det börjar kännas lite tomt. Jag har ett matteprov på måndag, en filosofiinlämning på tisdag och ett prov i affärsjuridik på onsdag - sen är jag färdig. Inte bara med den här terminen, det här året eller den här skolan. Jag är färdig med den livsrutin som jag haft de senaste tolv åren.

Det känns annorlunda. Lite rädsla, lite tomhet, lite förundran, lite lycka, lite framtidshopp och en himla massa nyfikenhet. Jag är glad att jag inte planerat nästa år alls, för nu har jag ynnesten att få undra vad som händer härnäst. Jag ser mig själv som väldigt fri, i ordets alla betydelser.

-

När inga känslor i världen räcker till.

-

Det finns få människor jag vill ska må bra på det sättet jag vill att du ska må bra. Jag vill att du ska må bäst i världen, för du förtjänar det verkligen och just nu mår du antagligen i stort sett så dåligt som en människa kan må. Jag vill bara hålla ihop dig tills allt blir bra igen, för allt måste bli bra igen. "Måste" räcker inte ens till.

SOU 2006:77 - Ungdomar, stress och psykisk ohälsa

"(...) man skall ha ett bra jobb, tjäna mycket pengar, hinna se mycket, resa jorden runt tre gånger innan man dör, och man ska hinna skaffa familj och barn och bra jobb man trivs med och sen ska man också hinna med att åka till Österrike och vara skidinstruktör några månader."

Indie

(CK sjutton år kalasar med falskleg, gangster)

Olivia frågade vad det var som jag tyckte var så bra med indie.

"Att det får mina nerver att må bra, att det får mitt hjärta att bulta rätt, att det får mina fötter att skutta omkring på regniga gator, att texterna får det att kännas som att jag skrev dom, att... ska jag fortsätta?"

Det finns få gånger jag varit så lycklig som när jag på något sätt lyssnat på indiemusik och så fort jag hör "We're The Libertines", gitarriffet till A-punk, de första tonerna av Fuck Forever eller raden "Ever since I was eight or nine..." känner jag mig hemma, oavsett var jag är.

Det är väl det som är kärlek antar jag.

Och ja, jag struntar i om alla inte räknar allt det där till sin indiemusik, för jag gör det. Det är min musik.

Där igen

Samuel Klingenstierna - bringin samhällselever down since 1731.

Lördag

Att missa sista bussen hem för att man är upptagen med att känna på någons hår och vara oense om filosofi.

Tinytines&tryckerier

Jag är ett duggregn och Tiny är en vulkan. Som lite småregnig hjälper man väl en vulkan i knipa och hon har ett väldigt fint UF-företag som bland annat vann pris för bästa monter på uf-mässan (den var orange, klart som fan den vann!). De har fått sponsorer och en av dom är trycknu.se, ett jättefint tryckeri där man kan trycka sina egna studentkort, flyers till sin trädgårdsfestival och visitkort där man kan skriva att man heter CK och är ett duggregn och sedan dela ut dem till söta pojkar på krogen.

Fint va?!

Duggregn

Om jag var ett väder skulle jag vara ett duggregn - lite kylig, men rätt så behaglig om du lider av överhettning.

Story of my life, you're just another page

Just nu läser jag Coelho. Han skriver om att man ska berätta sin historia högt om och om igen tills man slipper ha den som en börda och istället blir just historia.

Jag har ju aldrig varit så duktig på att vara utlämnande och att låta folk veta vad jag känner - speciellt inte om avslutade kapitel och känslor (om man nu någonsin kan avsluta känslor). Därför har jag de senaste dagarna skrivit. Och skrivit. Och skrivit. Och skrivit. Allt jag vill bli av med har jag bara präntat ner, om och om igen och ur olika synvinklar. Det skulle bli världens finaste bok, men ingen kommer någonsin få läsa det, för ja. Jag är inte bra på att lämna ut mig själv.

Länge leve längesen

Allt jag skriver blir samma skit. Det handlar om dig, det handlar om mig.

Desperation&romantik

Jag är en romantiker. Inte på det sättet att jag tycker att lelove är det finaste som finns och som att jag drömmer om picknicks med rosenblad, utan på det sätt att jag romantiserar om i stort sett allt jag tycker är fult.

I söndags satt jag och drack öl på medis och såg mitt i en konversation att han mittemot mig rökt sin cigarett så långt ner så att det verkligen bara var ett bloss från filtret kvar. Ni vet sådär långt som ingen röker sin cigg, men istället för att fimpa så tog han upp den, tittade på den och drog girigt i sig det där allra, allra sista blosset.

Att röka på det sättet är det mest romantiska jag vet, för det utstrålar en desperation och desperation har två källor - tragik och romantik. Tragik har jag inget till övers för, så den delen ignorerar jag, men romantiken. Det enda som kan få någon så desperat är drömmar. Stora, romantiska, drömmar. Drömmar om kärlek som gör att man inte vet vart man ska ta vägen, drömmar om andra länder, andra sätt att leva sitt liv och en känsla av att man just precis då inte borde sitta på medis, dricka öl och prata om Flashback.

Romantik gör allt som är fult vackert och det omvandlar hopplöshet till drömmar om sagoslott.

Jag har verkligen ingen aning om han var desperat när han drog det där sista blosset eller om han drömmer om kärlekar som tagna ur en gammal blueslåt och jag kommer aldrig få reda på det - men det är inte viktigt. Inte alls, för jag fick en fin dagdröm av det.

Smoking cigarettes down to the bone

Ibland är allt man kan göra att lyssna på Babyshambles och koncentrera sig på annat än mänskligheten.

Kramar, skratt&parkhäng

Johanna lade upp en låt som beskrev hennes favoritår i gymnasiet. Den handlade om sju engelska flickor med stora drömmar, men om man tolkar in den på oss så handlar den om sju flickor från Stockholm.

Den handlar om henne själv, den sprudlande, vänliga själen som tar hand om alla med en sådan villkorslös kärlek så att man blir alldeles varm och ler större än Julia Roberts. Den handlar om Alexandra, Skogåstösen som kan kramas så att man läker och som säger de enklaste, mest självklara lösningarna som man aldrig kommit på själv. Den handlar om Fanny, skärgårdsbarnet som kan rynka på pannan och lyssna på ens prat utan att döma och utan att avbryta och sedan öppna upp sitt eget inre för att hjälpa en från ett ställe där man inte vill vara och sedan gå ut och dricka öl med en och dansa bort natten. Den handlar om Linda, som får en att le och skratta när man helst vill vara sur och som kan göra de mest underbart konstiga sakerna utan att ens överväga tanken på att det skulle kunna vara "pinsamt". Den handlar om Viktoria, som man inte kan låta bli att älska för hennes ljudlösa skratt och hennes förmåga att förstå när man inte sagt ett ord. Den handlar om Rosanna, som kan sätta ord på känslor man inte visste att man hade och som är bäst i världen på att hålla hemligheter. Och så handlar den om mig, som älskar de där tjejerna över allt annat och som alltid kommer göra det.

Oavsett om vi håller på att spricka upp och flytta till olika världsdelar och har totalt skilda framtidsplaner, så kommer de två åren jag spenderade varje dag med dem alltid, alltid, alltid, få mig att le och må bättre. Jag har jättesvårt att lita på folk till den grad att jag vet att jag skulle kunna ringa dem när som helst och få komma dit och bli omhändertagen, men jag känner så för varenda en av de här tjejerna.

Sju flickor, två år, miljoner minnen&parkhäng&kramar. Jag kunde inte önskat mig en bättre gymnasietid eller bättre vänner.

Ödmjukheten är död

På facebook roas mina och Olivias vänner av ett album som heter "Egopics" och innehåller, just det, bilder på oss själva som vi tycker är snygga (och en och annan framgooglad bild på blommor som är märkta med ordet "utfyllnad"). En annan kompis har ett album som heter "If you're hot, you're probably in this album". I vintras låg jag bredvid en pojke i hans säng och utbrast "fyfan vad snygg du är" och fick svaret "vet". Joints beskrivning om sig själv här på blogspot är "den där tjejen på stan som du önskar att du kände".

Ingenting av det här är något man blir irriterad på, för det sägs med en sådan självklarhet. I mina vänskapskretsar är det okej att tycka att man är snygg, det är okej att tycka att man är en skön jävel, det är okej att skriva att folk vill hänga med en. Så länge det är sant. Samtidigt är det ibland bättre att svara "vet" på en komplimang än att säga "åh tycker du verkligen det?", för det är mer ärligt - om man vet att man är snygg. Dessutom gör det svaret att man slipper prata vidare om det, eftersom ens eget utseende är ett rätt ointressant samtalsämne.

Jag tror att vi små självmedvetna hipsters kommer att bli jantelagens död.

Längtan

Just nu vill jag stå på Arlanda med en vän under armen, min favorithatt på huvudet och en nyckel med en portkod i jackfickan.

Jag vill vara nervös och ledsen och jag vill tänka på att vi om några timmar kommer kliva in i vår alldeles för underdimensionerade lägenhet och då gå och lägga oss i sängen och veta att precis här kommer vi vakna varje morgon de närmsta tre månaderna. Sedan ska vi le mot varandra, gå ut och köpa nudlar och baguetter och sedan göra Paris.

Förhoppningsvis är det inte så långt kvar till den stunden.

Känslor är knark

Ni vet den där känslan när man berättar något som är känsligt och gör ont i en själv för att försöka hjälpa någon som är i en liknande situation, för att sedan inse att man antagligen lika mycket hjälpte sig själv?

Jag älskar den känslan.

Spika upp mig här och nu

Dricker mer än jag äter, ramlar och slår sönder kroppen, är vän med alla, skrattar, lyssnar på låtar om att "hitta någon lika trasig att bli utnyttjad av", stjäl hammare, ler, gör fel, får CSN-varningar, åker hem tidigt när fastän alla andra ska någon annanstans, stannar kvar när alla jag känner gått, spenderar pengar som inte är mina och mår någonstans väldigt, väldigt bra.

Det här är min vår och jag gör vad fan jag vill med den.

Pank, stressad, nöjd

I veckan har jag köpt en klänning för 20 kronor, varit ledig halva veckan, tittat på femtioplussare som dansar bugg till "Sexy Bitch" och nailat ett geografiprov. Idag har jag tittat på Slottsliv och spelat yatzy med Boggan i ett par timmar och i veckan vankas det fyra utgångar. Det går bra nu.

Romantik/realism

"Jag känner mig som en kung när jag går här. Det känns som om allt det här, det är min lilla leksaksstad. Som om den är min."

"... Ärligt talat känner jag mig mest som en turist."

Vinterns bästa helg

någonstans

Vin, fylleshopping, folköl, Jensens, indie, nya bekantskaper, tequila, omvägar, kladdkaka, somna skavfötters med ens bästa vän i en 90-säng och sedan tårtkalas och Slottsliv. Den här helgen har det varit helt okej att vara CK.

Anteckningsblock.

"En gång ätstörning, alltid ätstörning?

Det började med att straffa sig själv, nu straffar jag dem. Vägra maten, planera en löprunda, inte äta efteråt. Visst, jag ryker ju lite också, men jag klarar det. När de inte ens lyssnar på när jag skriker av smärta för att någonting inom mig går sönder, får jag väl visa det på ett sätt som de känner igen och fattar. Håll käften och spring, och jag får min barnsliga lilla hämnd och de lyssnar till slut."

"Hur kan du hata mars? I mars smälter ju snön."

Igår var det den första mars och det var enligt almanackan den första vårdagen. Jag var ute och red utan att ha underställ under ridbyxorna och jag frös inte. Jag stod och solade i stalldörren när jag väntade på att komma på vad jag skulle hitta på därnäst. Idag var det tio minus men när jag gick ut imorse tittade solen fram över kullen bakom vårt hus och den värmde sådär som den gör på sommarmorgnar, ni vet när man inser att det kommer bli en varm dag. Även om det troligen kommer komma mer snö har jag en ny beslutsamhet om hur jag ska klara de här sista månaderna i gymnasiet utan att tappa bort hela vägen dit av bara farten.

Jag har en stark magkänsla av att min vår kommer se ut ungefär såhär.

20 - Mina förebilder

Folk som skapar sitt eget universum.

18 - Mon anniversaire favorit

Om man bläddrar bak i det här arkivet står det om min favoritfödelsedag, dagen då jag fyllde sjutton år, men jag kan skriva om det igen.

Det var som vanligt den där tiden på hösten när man inte orkar någonting och jag hade tjatat på att någonting var tvunget att hända innan jag gick sönder.

Så fyllde jag år och direkt efter första lektionen i skolan fick jag en kladdkaka av mitt fina gäng. Fin start. Fem minuter senare vandrade jag in i skolans aula där resten av klassen stod runt ett bord fullt med muffins med ljus i och sjöng för mig. Fint. Någonstans där kände jag väl att det här var den bästa födelsedagen någon någonsin haft. Efter skolan åkte jag hem för fika med familjen och sedan tillbaka in till stan för en överraskning av något slag, som jag var ganska säker på skulle vara en tårta och lite fika i någon av mina vänners lägenheter. Men icke sa nicke (eller joint), jag packades in i en bil och kördes runt i en timme för att till slut hamna framför mitt eget hus där alla mina fina vänner stod och sjöng för mig, leddes in och där var det uppdukat till överraskningsfest med sommartema. Ett par timmar av drinklekar, dans, skratt och en överlycklig CK följde.

Jag har sällan känt mig så uppskattad av mina vänner som jag gjorde den dagen och även om jag strax slutade umgås med nästan hälften av de som var där så kommer jag aldrig någonsin glömma den dagen och är så jävla tacksam mot dem. Det var den perfekta födelsedagen och inget kommer någonsin toppa den, så tack alla finfina människor som var där!

Someone else washed up in paradise

Get up off your back

Stop smoking that

You can change your life

Do you think they'll change their mind?

No pants

Sitter och chillar i min studentklänning. Ni får ingen bild för det är hemligt och dessutom skulle jag behöva censurera den för att inte hamna direkt på thp typ. Låt oss bara säga att jag gillar min familjs enorma garderober med gamla kläder.

Centralskoleväder

Man vet att någon är en duktig fotograf när hans foton får en att vilja flytta till Skellefteå. Man vet att någon är en duktig artist när hon får en att älska något du borde hata. Man vet att man är rolig när man anger "bor i Haninge och känner mig just nu lika insnöad som en sverigedemokrat" som kommentar till sin sjukanmälan.

I am the excuse to explore your identity.

Jag har börjat titta på studentklänningar för jag fick min mössa i förra veckan. Det är svårt, för jag vill att min ska se ut som ovan. Med de högsta klackarna jag någonsin haft på mig på fötterna.

Mitt utspring är för övrig i nerförsbacke på gräs.

Dom vet ingenting om oss

Dina läppar skickar kyss ifrån Helsingborg/jag fick en bild på telefon/Är det din önskan så är det min lag/Du vet jag släpper allt och flyger ner idag 

Det finns dom/som lovar att det svalnar snart/Låt dom prata på/Det är underbart

Ibland, det vill säga när man lyssnar på den här låten, önskar man ju faktiskt att man hade allt det där. Utan allt det där andra som gör det ovärt.

Cover up

Känner mig ful och tråkig. Planen är att dansa mig snygg och rolig.

This ain't living, this is getting old

”Varför röker du inte egentligen? Okej, dum fråga, det är ju inte som att det är dåligt att du inte gör det, men varför?”

”För att… Jag vet inte. Jag har så lätt för att bli beroende om jag provar någonting som jag gillar och då gör jag det hela tiden sen. Så självbevarelsedrift kanske?”

”Självbevarelsedrift? Det låter tråkigt”