tisdag 30 november 2010

Mina drömmars stad/lägenhet

De senaste dagarna har jag fått se väldigt många, väldigt fina lägenheter genom min praktik. Idag blev jag dock kär på riktigt. Vi gick och tittade (ja, nästan halva byrån följde med) på en vindsvåning precis i närheten av kontoret som precis kommit ut på marknaden. Jag var på väg att börja gråta när jag klev in, för det är den vackraste våning jag någonsin sett. Den var helt perfekt - högst upp, precis vid Karlaplan, bra planlösning, stor terass, väldigt ljus och med en varm, hemtrevlig känsla. När vi var klara med lägenheten i sig så gick vi upp i föreningens gemensamma tornterass för att titta på utsikten. Jag var tvungen att hålla inne tårarna för det var så vackert. 360 graders panoramavy över Stockholm, med varenda tinne och torn, varenda kulle och park synlig. Det var så surrealistiskt och jag var skakig i två timmar efteråt.

Här finns bilder, kika vetja!

måndag 29 november 2010

It's quasi, bitch!

Jag måste berätta mer om lördagsnatten förresten -mest för att visa hur extremt sköna jag och licious är. Vi är som två sossar - egentligen är det nog inte så många som tycker att vi är roliga, men vi pushar varandra så att alla andra ska hålla med av bara farten.

Första som händer när vi kommer in: Vi går på toa. Och lyckas låsa in oss så Boggan (samma person som licious allltså) ramlar ihop på golvet och asgarvar tills hon går sönder medan jag lyckas öppna dörren till slut (och ja, det stod massor med folk utanför).

Andra: Vi mobbar killen som bodde i huset för att han har en så fet katt.

Tredje: Vi börjar kalla en kille för norrlänningen, fastän han inte var från Norrland. Fortsätter hela kvällen eftersom han tog illa upp så då blev det roligare. Ex: "Klart han inte kan spela FIFA, dom har inte sånt i Norrland", "Klart han inte fryser, han är ju van vid snö", "Klart han har rutig skjorta, det finns inga andra skjortor i Norrland". (Obs! Jag gillar norrlänningar!)

Fjärde: Säger till en kille "Du har lite gingerdrag, fast det funkar nästan ändå." (Obs! Vi gillar gingers. Bara dom inte är män.)

Femte: Boggan säger till Gust att hon inte duschat sen hon jobbade på donken och trycker upp sitt hår i hans näsa för att visa hur äckligt det luktar.

Sjätte: Är på väg hemåt och börjar reta Gust för att han går som Quasimodo och dessutom röker och dricker öl samtidigt. Låtsas sen att vi inte känner honom och går två meter bakom och snackar om honom och undrar vad det är för ful kille som hänger efter oss. (Obs! Inte taskigt alls, för han är inte ful irl, mer tvärtom!)

Dessutom gick vi typ halva kvällen och berättade för alla andra hur snygga varandras rumpor är. Så jävla sköna/elaka/självgoda/kommer undan med vadsomhelst så ingen orkar med oss haha.

02 - Le premier amour

Min första kärlek hade vit mule, vita ben, gul päls, snälla ögon och vit hårman.

Nej det är inte en pojke jag pratar om - det är för svårt att prata om pojkkärlek när man aldrig riktigt haft någon. Jag pratar om Fibbla, gotlandsrusset min pappa köpte åt mig och min syster när jag var tio-elva år. När min syster vuxit ur henne efter något år blev hon bara min och vi var det hemskaste/bästa ekipaget ni kan tänka er. Vi var nästan lika söta, nästan lika charmiga, hade lika oskyldiga ögon och var precis lika hemskt envisa och tjuriga. Alla de där nästan står för att den där ponnyn var oemotståndlig. Varenda en som träffade henne blev helt kär och vi hade ett sånt där band som man nog bara hittar en gång i livet. Jag vet inte om folk som aldrig har haft häst förstår vadihelvete jag pratar om, men det är inte annorlunda än att ha en allra bästa vän. När jag var riktigt glad var det på grund av att ett ridpass hade gått bra (vilket inte hände speciellt ofta) och när jag var riktigt ledsen för att barn kan vara sådär extremt elaka mot varandra, så var det i Fibblas box jag satt och grät ut medan hon åt hö ur mitt knä och då och då puffade på mig med mulen för att få mig på lite bättre humör. Hon var den finaste lilla ponny en flicka kan få och det är på grund av henne som jag aldrig någonsin ger mig, det är på grund av henne som mina ögon kan lysa på det där sättet som smälter pojkhjärtan (ja, jag lärde mig det från en häst, deal with it) och det är på grund av henne som jag kan älska.

När jag var sexton år var jag till slut tvungen att släppa henne ifrån mig, efter ett stort antal medryttare och försök att behålla henne på gården sålde vi henne till ett litet stall där hon blir älskad och ompysslad av en annan liten flicka och blir bortskämd av ett gäng medelålders kvinnor. Jag grät så extremt mycket den dagen, men det syntes inte i regnet. Ändå var jag glad, för jag visste att hon skulle få det bättre där, där folk hade tid med henne. Det är det som är det största ansvaret med att ha häst - man är tvungen att släppa taget på ett helt annat sätt än man gör med mänskliga vänner och kärlekar. Men det är så värt det. Hon har lärt mig mer än någon annan och jag älskar henne så extremt mycket.

söndag 28 november 2010

Strandade blåvalar

Om ni inte ser vad det står, klicka på bilden så blir den större. Det här är varför jag hänger med den här tjejen, så extremt underbar haha!

Idag ska jag köpa kängor

Såhär såg ungefär hela min gårdagskväll ut. Jag började med adventsmys med flickorna i Skogås för att sedan åka och hänga på en fest ett tag med licious. Det var rätt segt men ändå nice och vi stannade tills en snubbe drack en blandning av öl, vin, vodka, Fanta, kattmat och diskmedel, då gick vi hem. Trodde vi. Gust ledde oss aningen fel, så vi gick en halvtimme på en öde skogsväg i Jordbro i snöstormen. Jag hade Converse och tunna strumpor, zzzcore! Till slut kom det i alla fall en taxi åkandes som vi tog därifrån hem. Var hemma halv fyra med halva benen helt illröda av kyla och jag fryser fortfarande om dem, men vad gör man inte för mysiga månskenspromenader?

lördag 27 november 2010

01 - Présentez-vous

Jag heter Caroline och har fastnat på att jag är sjutton år och tror att jag kommer vara det ett bra tag framöver, även fast jag har fyllt arton.

Jag är uppvuxen på en gård med hästar och jordbruk. Trots allt det lantliga har Västerhaninge, en förort till en förort, stått för min riktiga uppfostran. Trots att jag är ganska lätt att tycka om för de flesta som pratar med mig är den rätt misslyckad. Mina föräldrar har aldrig sagt åt mig att respektera de äldre eller att gästerna ska få ta mat först. Man ska respektera alla som är värda respekt och den som är hungrigast äter först. Sunt förnuft. För övrigt är jag inte speciellt "Västerhaninge" av mig heller. Jag har aldrig nöjt mig, jag har aldrig varit bäst på sport (även om jag vuxit upp med fotboll). Jag tycker om att prata med folk och jag tycker om att ha många vänner med olika bakgrunder och förutsättningar, som skrattar åt olika saker. Jag har en förmåga att passa in överallt, men inte höra hemma någonstans. Jag är född på hästryggen och det är en av få saker som jag vet att jag faktiskt är en av de bästa på. Jag är dålig på att hålla käften. Jag har sagt åt en kille att "just det, du är inte hembjuden till mig, för jag tycker inte om dig och jag har inga intentioner att någonsin umgås med dig, så du vet och inte behöver undra om jag glömt dig." Jag tycker om ärlighet på riktigt och har aldrig tyckt om "att sköta saker snyggt", det är bara falskt i mina ögon.

Jag tycker väldigt mycket om pojkar och män men har ingen som helst respekt för förhållanden, av samma anledning som jag inte vill tatuera mig - jag tycker om att förändras, utvecklas och växa, och jag tänker inte låta något definiera mig som någon annan än bara mig själv. Jag gillar att verka hård och tuff men älskar att skratta, att vara ytlig och att festa och dansa - vilket gör att jag anser att festivaler är världshistoriens bästa grej. Jag tycker att livet blir lättare om man tar allt som komplimanger istället för att tvivla på sig själv och jag tycker om att planera hur jag ser ut men inte vad jag gör. Jag är cynisk och jag vågar aldrig ha förhoppningar om någonting för jag vet att precis vad som helst kan hända som kan få inte bara det man sett fram emot, utan hela ens liv och tankebanor, krossas och läggas om. Jag förlorade mitt sista uns av naivitet den 8 juni 2009.

Trots det drömmer jag om fastigheter, resor, dekadens, musik och kärlek. De flesta av drömmarna är på avstånd, eftersom jag vet att just nu skulle jag inte kunna uppfylla dem, för det är jag inte färdig för - men någon dag, då kommer jag att äga den här världen.

onsdag 24 november 2010

Isiga gator och karibiska flickor

någonstans från tumblr
Igår efter praktiken halkade jag mig iväg till Slussen, klättrade uppför Götgatsbacken i klackar och hamnade till slut med en stor kopp té på Lgrens med Lyanna. Jag tycker inte ens om té, men min hals är helt sönderskuren så jag måste dricka det. Däremot gillar jag Lyanna - hon är fin hon och nästa vecka ska vi förhoppningsvis gå på jazzklubb!

tisdag 23 november 2010

Hard work

img src. flickr - dreams of women
Jag har precis börjat praktisera på en fastighetsförmedling på Östermalm. Jag känner mig lite som Anne Hathaway i Djävulen bär Prada, utom djävulen, den gigantiska garderoben och de oändliga arbetsdagarna. Egentligen bara beroende på att jag springer ärenden iförd klackskor och att alla de andra har Christian Louboutins (okej inte alla) och Mulberryväskor (precis alla) och folk äter organiskt odlad mat. Jobbar man så hårt som de gör, så förtjänar man sånt.

Jag tycker om min praktikplats.

måndag 22 november 2010

That's a class of our own, my love

I lördags kväll var jag och min fina storasyster ute tillsammans för första gången.

Precis när vakten sagt grattis till mig och vi klev in i själva lokalen började jag höra ett par välbekanta toner och en alldeles för välbekant röst som deklarerade "Did you see the stylish kids in the riot? Shovelled up like muck, set the night on fire...". Jag ville gråta för att det var så jävla fint, första lagliga utgången och den första låten jag hör är en av mina absoluta favoritlåtar. Jag började dansa runt i stora cirklar med armarna åt alla håll och ett stort leende på läpparna och frågade mig själv varför i helvete det där inte kunde varit min första utgång överhuvudtaget.

söndag 21 november 2010

Att fylla myndig

Presenter+födelsedagsfika. Vissa av oss fyllde ju 18 igår!

onsdag 17 november 2010

Joint.

Det här gjorde mig helt gråtfärdig, eller ja, mer att jag började böla som ett barn. Jag kan inte ens svara men jag blir så jävla glad över de där orden och ett "detsamma" räcker ju inte riktigt men en del saker kan jag inte sätta ord på. Jag är bara glad över att jag får göra henne lika glad som hon gör mig.

Vill åka dit, nu.

tisdag 16 november 2010

Radiotystnad

Jag är jättesjuk och har massor att göra. Puss så länge!

fredag 12 november 2010

Bokar biljett till P&L 2011

Ur blogginläggssynpunkt kan det här vara det sämsta som skrivits (om man räknar bort alla "hej alla läsare, idag gjorde jag det sen gjorde jag det sen det nu ska jag göra det och sen ska jag sova") men det är en liten hyllning till ett album som har flyttat in i mitt hjärta; Svart, vitt och allt däremellan. Mina favoritrader, låt för låt.

Hopp står skrivet i väggen men blickar stannar vid golvet

Jag bryr mig inte, jag är kär i bilden av dig/Inte i dig

Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid/Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig

Jag gillar att du säger vad du tycker/Men det du säger att du tycker säger inte mycket

Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig

Livet är fult, du är fager/Vaken om natten och drömmer om dagen

Vi flyger utan vingar/I skuggan av betongen

Jag ser sprickor i horisonten som ingen annan ser

Hopp är en illusion, att falla är tradition

Nu kan man vara ensam/Och aldrig få vara själv

torsdag 11 november 2010

Hon var en ros med ett hål i sitt hjärta

Det är så jävla vidrigt att ett enda telefonsamtal från någon som aldrig har gjort något fel mot en kan förstöra en hel dag och få en att falla, falla, falla.

tisdag 9 november 2010

Beauty.

måndag 8 november 2010

Det som kommer från hjärtat, går till hjärtat

decadentlifestyle eller ngt
Jag tycker att musik är som allra bäst är den inte är gjord för att vara bäst. Det leder inte bara till min lätta avsky för det mesta massproducerade skit som spelas på MTV utan också till att jag föredrar allt som är opolerat och som någon liksom verkat tänkt att "vafan, nu får jag vara färdig, nu släpper jag det här albumet och så får folk tycka att den där meningen låter lite fel och att det där gitarr-riffet borde varit två sekunder längre och lite bättre uppbyggt, jag orkar inte bry mig för jag älskar det här". Det är de albumen som blir sådär perfekta, som när man lyssnar på dem låter som om man håller i ett dunkande hjärta som precis slitits ut ur artistens egna kropp.

Det är just därför jag föredrar Babyshambles framför Dirty Pretty Things och Adams-Ray framför Linnros.

Jag säger inte att det nödvändigtvis är bättre rent musikaliskt, men det är fyrkantigare, det är smärtsammare, det är som det där elljusspåret jag sprang i när jag var yngre där rötterna stack upp en bit över marken och lyktorna satt med lite ojämna avstånd. Det är sån där musik som aldrig riktigt passar in någon annanstans än i genren "från hjärtat och själen". Nu finns det ju ingen sån, vilket gör att man kan hitta dom små guldkornen inom popen, rocken, rapen,visorna, indien osv, osv. Det är smutsigt och skramligt och lite imperfekt perfekt. Precis sådär som jag tycker är oslagbart i alla lägen.

Har förresten märkt att jag skriver väldigt mycket om musik här, men som en av de där lite smutsigare människorna sa en gång: "I've always lived inside of songs".

söndag 7 november 2010

Spets+skor=sött

Skor+3 meter spets+spraylim=
Nöjd CK!

måndag 1 november 2010