Ur blogginläggssynpunkt kan det här vara det sämsta som skrivits (om man räknar bort alla "hej alla läsare, idag gjorde jag det sen gjorde jag det sen det nu ska jag göra det och sen ska jag sova") men det är en liten hyllning till ett album som har flyttat in i mitt hjärta; Svart, vitt och allt däremellan. Mina favoritrader, låt för låt.
Hopp står skrivet i väggen men blickar stannar vid golvet
Jag bryr mig inte, jag är kär i bilden av dig/Inte i dig
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid/Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig
Jag gillar att du säger vad du tycker/Men det du säger att du tycker säger inte mycket
Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
Livet är fult, du är fager/Vaken om natten och drömmer om dagen
Vi flyger utan vingar/I skuggan av betongen
Jag ser sprickor i horisonten som ingen annan ser
Hopp är en illusion, att falla är tradition
Nu kan man vara ensam/Och aldrig få vara själv
jag donerar kappan till dig om du vill, baby <3
SvaraRadera