Jag måste erkänna att det irriterar mig något fruktansvärt med människor som inte kan förstå sig på att alla inte alltid klär sig enbart för att attrahera det motsatta könet. Att folk anser det provocerande med kvinnor, ja, framförallt kvinnor, som klär sig helt för sin egen skull utan att någonsin tänka tanken på om män kommer gilla det. Att man anses som osäker på sitt utseende om man "gömmer" sig bakom en exceptionellt excentrisk utstyrsel.
Jag pratar om kvinnor i androgyna kläder - nej, pojkvännens skjorta räknas inte, i enbart underkläder - kom igen, vi vet alla att få skulle vilja ta med en tjej klädd som Lady Gaga från krogen, i lager på lager på lager, kvinnor sminkade med svarta läppar och blekta, buskiga ögonbryn och kvinnor i frisyrer som ser ut att höra hemma på en Beatlesmedlem.
Vi vet att vi får mest ragg när vi har enkla pumps eller kängor, jeans med inte alltför hög midja, ett enkelt linne med lagom stor urringning och ett par lager mascara. Att inte alla kvinnor och tjejer klär sig så innebär inte att de inte insett detta, utan att de faktiskt inte sätter andras åsikter om vad som är fint framför deras egen. De tycker helt enkelt att det faktiskt är viktigare att klä sig så de tycker om sig själva framför att klä sig för att andra ska tycka om dem.
Hur kan detta misstolkas som osäkerhet när det tvärtom handlar om att vara säker på sitt inre jag snarare än sitt yttre? Varför kan man inte acceptera att någon inte har lust att klä sig som ett kuttersmycke? Att hon inte känner sig mest säker på sig själv när hon får varenda man inom synhåll att vända sig om efter henne i beundran? Är det så himla svårt att inse att alla inte trånar efter att objektifieras?
Det handlar inte om att gömma sig, det handlar om att visa upp sig. Att visa upp sitt inre genom att klä på sig vad man känner för på utsidan istället för att enbart visa det där yttre. Det kanske inte är ens bästa sida, men det är en ärlig sida.
