Ni vet den där känslan när man berättar något som är känsligt och gör ont i en själv för att försöka hjälpa någon som är i en liknande situation, för att sedan inse att man antagligen lika mycket hjälpte sig själv?
Jag älskar den känslan.
torsdag 7 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar