Just nu läser jag Coelho. Han skriver om att man ska berätta sin historia högt om och om igen tills man slipper ha den som en börda och istället blir just historia.
Jag har ju aldrig varit så duktig på att vara utlämnande och att låta folk veta vad jag känner - speciellt inte om avslutade kapitel och känslor (om man nu någonsin kan avsluta känslor). Därför har jag de senaste dagarna skrivit. Och skrivit. Och skrivit. Och skrivit. Allt jag vill bli av med har jag bara präntat ner, om och om igen och ur olika synvinklar. Det skulle bli världens finaste bok, men ingen kommer någonsin få läsa det, för ja. Jag är inte bra på att lämna ut mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar