Åh, Djurö var lika underbart som i somras. Eller okej, det var inte samma sak men det var härligt att komma ut och ruska liv i alla lyckokänslor. Senast vi var där var senast jag var helt tillfreds med livet, kom jag på. Synd att vi var tvungna att åka hem...
Bussresan ut var så himla underbar! Älskar att åka buss ensam och Johan mötte mig vid busshållplatsen varpå vi traskade iväg till huset. Han hade stått vid spisen ett bra tag redan då och sedan bakade vi tårtor. Vi skulle bli ett underbart gift par tror jag. Johan är bäst.
Har inga bilder att bjuda på, använde min analoga kamera i helgen, till allas förtret, främst mitt eget eftersom jag får pröjsa för bilder där folk håller händerna för ansiktet.
Allting kantas just nu av panik, frustration och ensamhet. Det sistnämnda framför allt. Tack för en helg av omtanke. ♥ jag behövde det och jag älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar