Igår kväll drog jag och finaste Fanny till Annexet. Kön var evighetslång men vi gjorde något jag lärde mig i Barcelona - cruisade kön och när dörrarna öppnades hamnade vi längst fram i mitten. Det är så jävla svårt att beskriva den närmsta en och en halv timmen, men det handlade en del om endorfiner, vackra röster, sköna gitarrister, stormande och svett. När konserten var slut hade vi ett Mardi Gras-halsband i handen, en Hoffe-kram i minnet och en himla massa blåmärken. Vi avslutade kvällen med Heineken vid Medis och det var det. En del kvällar är lite finare än andra helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar