måndag 8 mars 2010

Pusselbitar, pusselbitar


Åh! Herregud. Jag kom nyss på det. Det har liksom funnits där hela tiden och varit så självklart men jag har inte sett det. Nu, först nu, inser jag det och nu finns det inte en chans i världen att jag kan vara arg längre, för det är ju så oförargligt.

Nu kan jag bara hoppas att allt blir väldigt bra och fint. Jag tvivlar, men jag kan hoppas lite för din skull ändå, för du förtjänar det bästa.

Det här inlägget är för övrigt inte det minsta kryptiskt och behöver därför inte förtydligas för en enda kotte annat än att jag är gladare än jag varit på mycket länge och vi nöjer oss med det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar