Festival+resa=400 spänn

Ett år sen

Tja. Vi drar till p&l nu. Ganska oplanerat sådär. Tjing!

I love your toes

Jag har präglats till att bli en sådan där cynisk person. En person som hemskt hemskt gärna vill älska all hon möter men som inte vill bli älskad själv. Jag har haft tendensen att förstöra saker med flit, så att det ska vara över innan jag riskerar att bli sårad. En självbevarelsedrift. Som sällan eller aldrig fungerat.

Precis som så många andra har jag tänkt att kärlek finns men är nog inte alls överhuvudtaget till för mig. Tills Jacob dök upp. Och jag var tveksam till en början men han var definitivt värd att chansa på och det är otroligt hur enkelt det faktiskt var att bli lycklig. Lyckligt kär.

Nu sitter han på min altan i mina pyjamasbyxor och klappar på hunden. Som om han alltid suttit där och gjort det. Så ser det ut.

Såhär två och en halv månad efteråt ler jag fortfarande från öra till öra när han tittar på mig i smyg. Han är nog inte perfekt, för det är ju ingen. Men han är perfekt för mig och han har gjort mig hel och okomplicerad. Bara genom att tycka om mig tillbaka. Helt villkorslöst. Jag trodde inte att sådant fanns.

Och jag vill helt enkelt inte glömma bort att jag har fått känna såhär.

GAAHh

Du springer aldrig ifatt, när jag väl är där jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här nu kan det vara för sent att säga som det är Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut vi har försökt att fånga den andra men aldrig nått ut jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut jag vill ha dig nu som jag hade dig förut Jag vet att det är svårt över telefon men när jag har dig nära vill du därifrån jag vet att du har tänkt men berätta hur du mår Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt det är dags att lägga på men att stanna känns så rätt Och jag vill ha dig nu som jag hade dig förut jag vill ha dig nu som jag hade dig förut jag vill ha dig nu som jag hade dig förut jag vill ha dig nu som jag hade dig förut

Bzzzzzzzzzzzzzzz

Den enda lediga dagen på två veckor framåt. Jag ligger hemma och tittar på fotbolls-vm på mute. Snälla, snälla, förbjud de där jävla vuvuzelorna?!

Avslutningsmaskerad

Hade lite kalas med 25 (?) väldigt fina personer i fredags:

Det där är jag. Alla var livrädda för mig.

Stormtrooper pimp.

Fina Sp2a!

Världens finaste Alice i Underlandet

Darth Vader och Marilyn

En snygg joint

Sp2a

Så. Nu är allt klart, nu är jag klar på METG.

Min klass. Min fina, fina klass. Jag kommer sakna den så otroligt mycket. Det är en samling av människor som aldrig någonsin skulle träffats om det inte vore för att vi valde skolan med det långa namnet, för alla är så extremt olika. Alla har olika erfarenheter, kommer från olika ställen runtom Stockholm och har extremt skilda hemförhållanden. Vi är så olika så att vi lyckats slå en knut runt oss och blivit en riktigt sammanhållen klass som vinner allt vi tar oss för. Utan den här klassen hade jag antagligen inte tagit mig igenom det här året, som varit det värsta i mitt liv, utan ångestsammanbrott och alkoholförgiftningar.

Flaggan i topp för Sp2a, för det är en samling av några av världens bästa 17-18-åringar.

Förresten. Jag tänker åka på ert flak nästa år, så ni vet.

Nu är det sommar på riktigt

Kikar in för att meddela att jag lyckades med det där franskaprovet trots allt, vilket betyder MVG i franska 4. Grymt! Ännu bättre - jag är klar med tvåan. Klar, klar, klar, KLAR! Det är helt sjukt jävla fantastiskt och jag kan knappt tro det, känner mest för att gråta av lättnad. Vilket jag faktiskt redan gjort, men säg inget, man har ju en image att upprätthålla!

Att ta krafter som inte finns och klara det

Livet rullar faktiskt helt okej just nu. Ett franskaprov kvar, som jag antagligen kommer faila totalt, förändringarna snart klara och vänner som är så underbara så jag inte kan låta bli att le när jag tänker på dem. Hela sommaren framför mig, planerat oplanerad och jag tillåter mig själv att slappna av och ägna tid åt att fixa i ordning i rummet - som kommer se ut som en walk-in-closet med säng när veckan är slut.

En endaste liten sak som egentligen gör mig förbannad, men det är ingen fara. För till slut har det gått för långt för att jag kan ignorera problemet längre, så nu demolerar jag det. Stackars problemet.