061011

Glädjetårar.

Fuck Me Pumps vs. Fuck You Pumps

Jag måste erkänna att det irriterar mig något fruktansvärt med människor som inte kan förstå sig på att alla inte alltid klär sig enbart för att attrahera det motsatta könet. Att folk anser det provocerande med kvinnor, ja, framförallt kvinnor, som klär sig helt för sin egen skull utan att någonsin tänka tanken på om män kommer gilla det. Att man anses som osäker på sitt utseende om man "gömmer" sig bakom en exceptionellt excentrisk utstyrsel.

Jag pratar om kvinnor i androgyna kläder - nej, pojkvännens skjorta räknas inte, i enbart underkläder - kom igen, vi vet alla att få skulle vilja ta med en tjej klädd som Lady Gaga från krogen, i lager på lager på lager, kvinnor sminkade med svarta läppar och blekta, buskiga ögonbryn och kvinnor i frisyrer som ser ut att höra hemma på en Beatlesmedlem.

Vi vet att vi får mest ragg när vi har enkla pumps eller kängor, jeans med inte alltför hög midja, ett enkelt linne med lagom stor urringning och ett par lager mascara. Att inte alla kvinnor och tjejer klär sig så innebär inte att de inte insett detta, utan att de faktiskt inte sätter andras åsikter om vad som är fint framför deras egen. De tycker helt enkelt att det faktiskt är viktigare att klä sig så de tycker om sig själva framför att klä sig för att andra ska tycka om dem.

Hur kan detta misstolkas som osäkerhet när det tvärtom handlar om att vara säker på sitt inre jag snarare än sitt yttre? Varför kan man inte acceptera att någon inte har lust att klä sig som ett kuttersmycke? Att hon inte känner sig mest säker på sig själv när hon får varenda man inom synhåll att vända sig om efter henne i beundran? Är det så himla svårt att inse att alla inte trånar efter att objektifieras?

Det handlar inte om att gömma sig, det handlar om att visa upp sig. Att visa upp sitt inre genom att klä på sig vad man känner för på utsidan istället för att enbart visa det där yttre. Det kanske inte är ens bästa sida, men det är en ärlig sida.

Ser rött

Kan folk sluta bråka med varandra så vi får lite lugn och ro? Tack på förhand.

MVH

Höst- och konflikthatande nydoppad tjej.

Skorpioner

Imorse när jag gick ut med hunden hade det hänt - det hade börjat lukta höst.

Mitt hjärta är lite tungt och ledset, för är det någonting jag är väldigt, väldigt dålig på så är det höst. De senaste åren har jag ignorerat den genom att dricka bort den men nu vet jag inte ens om det skulle fungera längre.

"Vaddå stanna till stängning? Vi stannar till öppning."

Jag går på för många kalas och jobbar för mycket för att ha tid med någonting annat. Det är mest med joint och Oli, men vem som helst får följa med så länge den inte tackar nej till att leka James Bond på Södermalmstorg innan man ens tagit en öl och sedan festa tills folk åker till jobbet.

För övrigt dansar vi mer än vi dricker, som sig bör.

Amy, Amy, Amy

Curtain has fallen, now you're on your own

I won't return, forever you will wait

You're wondering now, what to do, now you know this is the end.

Påsen

Det här är min ICB (= Indie Carrying Bag såklart). Alexandra har designat den och jag har den dag in och dag ut. Tvättade den innan helgen och dagen efter spillde jag en massa rosé på den under en mycket fin utekväll som slutade dagen efter med att vi hade köpt så mycket 30-kronorsöl så vi inte hade råd med mjölk.

Got a bad liver and a broken heart

Men jag har jävligt kul.

Abstinens

På måndag åker jag till P&L och är borta till 3 juli. Den 6 juli åker joint till Italien och är borta till 3 augusti.

Jag insåg nyss vad det egentligen innebär och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till här hemma.

Powercouples utan power

Att gå omkring i eftermiddagsrusningen och inse att alla människor vänder sig om efter en eftersom du själv och killen du går bredvid är ett så sataniskt snyggt par. Att i nästa mening skratta åt att alla tror att ni är ett par och sedan båda två tystna, titta bort, snegla tillbaka, titta ner på de för våren nyluftade Conversen ni båda har på fötterna och önska att ni ändå varit ett par och sedan gå ifrån varandra, båda missnöjda med att ni bara fått fram ett "Vi hörs!" och en stel kram som avsked.

Att ett par månader senare inse att hela stan ikväll kunde vänt sig om efter er två, inte enbart för att ni går ihop som handen i handsken utseendemässigt utan även själsligt, men istället rumlar ni var för sig runt med personer som inte alls får er att känna som att ni tillsammans skulle kunna äga hela världen.

Det är då ni kommer att sakna någonting som aldrig varit.

Människor skulle aldrig förälska sig om de inte hört talas om kärlek

Hon har ett falskt leende, jag har sett det

Hur har du lyckats undgå det alla dessa åren?

Och jag har sett dina pupiller växa när du är med mig

Du vet inte om det än men det kommer att bli du och jag

Tillslut.

Nu.

Svinbra slutbetyg, studenten, lycka, inga kläder, öl, värme, misslyckade t-breaks, sommarjobb, tågbiljetter, Debaser, nattbussar, för mycket, för lite, dans, fotboll, landställen, flyttar och så till slut en hel del sånt här från alla håll och kanter.

Söndag 05.06.11

Imorse satt jag i ett någon timme och pratade om fiske, hur gammal man kan vara när man har tandställning och att idag är världens bästa dag samtidigt som jag åt hamburgare.

Igår var första gången jag hade fest som jag kunde slappna av på och ha riktigt kul. En fet jävla fest var det också med massor av trevligt folk. Fintfintfint.

Såg att Olivia langat bästa beskrivningen av mina fester: "synen när haninge-gangsters står med en öl i handen och klappar en liten shettis med den andra haha, oslagbart."

With wine, with poetry, or with virtue, as you please

Snacka fake gettoslang

Jag känner pojken som är förebilden för varenda svensk hiphoplåt och vi fungerade lite såhär tillsammans:

Om vi bara vore nåt mer, mer än bara nästan lika snygga.

Om du inte vore som de här i stan - om du bara kunde bli som jag.

Det är väl inte hiphop. Men han är fin i vilket fall, men vi skulle nog slagit sönder varandra om vi försökt bli något mer. I alla fall övertalar jag mig själv det, så att jag slipper känna ångest över att jag så snart tänkte att nog fick vara nog och följaktligen och bokstavligt talat gick därifrån.

Att vara en tom duk.

Det börjar kännas lite tomt. Jag har ett matteprov på måndag, en filosofiinlämning på tisdag och ett prov i affärsjuridik på onsdag - sen är jag färdig. Inte bara med den här terminen, det här året eller den här skolan. Jag är färdig med den livsrutin som jag haft de senaste tolv åren.

Det känns annorlunda. Lite rädsla, lite tomhet, lite förundran, lite lycka, lite framtidshopp och en himla massa nyfikenhet. Jag är glad att jag inte planerat nästa år alls, för nu har jag ynnesten att få undra vad som händer härnäst. Jag ser mig själv som väldigt fri, i ordets alla betydelser.

-

När inga känslor i världen räcker till.

-

Det finns få människor jag vill ska må bra på det sättet jag vill att du ska må bra. Jag vill att du ska må bäst i världen, för du förtjänar det verkligen och just nu mår du antagligen i stort sett så dåligt som en människa kan må. Jag vill bara hålla ihop dig tills allt blir bra igen, för allt måste bli bra igen. "Måste" räcker inte ens till.

SOU 2006:77 - Ungdomar, stress och psykisk ohälsa

"(...) man skall ha ett bra jobb, tjäna mycket pengar, hinna se mycket, resa jorden runt tre gånger innan man dör, och man ska hinna skaffa familj och barn och bra jobb man trivs med och sen ska man också hinna med att åka till Österrike och vara skidinstruktör några månader."

Indie

(CK sjutton år kalasar med falskleg, gangster)

Olivia frågade vad det var som jag tyckte var så bra med indie.

"Att det får mina nerver att må bra, att det får mitt hjärta att bulta rätt, att det får mina fötter att skutta omkring på regniga gator, att texterna får det att kännas som att jag skrev dom, att... ska jag fortsätta?"

Det finns få gånger jag varit så lycklig som när jag på något sätt lyssnat på indiemusik och så fort jag hör "We're The Libertines", gitarriffet till A-punk, de första tonerna av Fuck Forever eller raden "Ever since I was eight or nine..." känner jag mig hemma, oavsett var jag är.

Det är väl det som är kärlek antar jag.

Och ja, jag struntar i om alla inte räknar allt det där till sin indiemusik, för jag gör det. Det är min musik.