onsdag 7 oktober 2009

Time to change and time to never stop laughing


Så jag träffade botten. Eller ja, asfalten i alla fall. Det var inte så farligt men var farao tog jag vägen, haha? Nej, farao. Dags att ersätta solen nu när den syns mindre och mindre här. Jag saknar sommar-joint. Imorgon tittar hon fram och ler. Pennkjol och middag med pojken från Vadstena. Alltså.


Tack David, Johan och tjejerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar