Ibland är världen obeskrivligt orättvis. Sjuttonåringar ska leva livet, men ibland blir man medveten om att var dag är någons sista och att det ibland är någon som verkligen förtjänade att få sina drömmar uppfyllda som slits bort. Då finns det inga ord som riktigt passar, inga vägar som känns rätt och inte en enda människa, oavsett hur lite den kände eller visste om personen, som lämnas oberörd. Vila i frid.
söndag 7 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar