Äsch.

Tips

(Inte så pro.)

Man blir glad av att läsa "X likes you" istället för "X likes your status/picture/wall post/etc". Lite självförtroendeboost från vem som helst liksom.

Det jag föddes till

2009

Varje gång jag börjar gå in i tristess så är det en enda längtan som alltid återkommer. Kroppen värker nästan så fort jag hör en viss låt, ser en viss bild, dricker en viss sorts öl, känner solen värma i nacken på ett visst sätt och i varenda gryning. Minnen dyker upp, minnen och förhoppningar. Vitt vin ur vattenflaskor dansande till Vampire Weekend. Ihoptryckt längst fram på Mando Diao. Att ligga i gräset med ens bästa vänner runt sig och höra Anna Ternheim sjunga från stora scenen. Rom i gryningen med ett gäng främlingar som sjunger en låt bara för att de känner för det. En atmosfär som liksom andas lugn och äventyrlusta. En balansgång mellan vad som är tillåtet, även fast gränserna är extremt utsuddade.

Jag är född festivalmänniska. Det finns inga platser på jorden där jag känner mig mer hemma och lycklig än i ett camp eller i en konsertpublik och just nu längtar min kropp efter nästa sommar så extremt mycket så att jag bara vill hoppa över ett helt år och få bo i den där parallella världen ett par dagar.

Rött vin&kräftor

I lördags kväll var jag på kräftskiva hos Malin med familj. Jag tror jag aldrig ätit så mycket kräftor i hela mitt liv. Helt underbart fint var det i alla fall, men nu är mina ben helt sönderbitna av mygg. Jag har säkert utan att överdriva 20 myggbett per ben, det var helt sjukt!

Förresten är Malin ensam hemma en vecka. Man kände att kraven är höga på henne när hennes pappa satt och berättade om festerna han hade när han var ung - druvsocker blandat med en jävla massa sprit vilket ledde till att folk, bokstavligt talat, kröp hem vid tio. Sånt borde man styra upp igen...

Ett inlägg utan en bild = hälften av läsarna försvinner?

Jag är extremt trött på allt just nu. Lukten av kyla, känslan av att allt det där oemotståndliga faktiskt hade ett slut, vardagens mönster, pojkar och män - allt är så extremt utmattande.

Ge mig Berlin, ett par flaskor rött om dagen, en man som faktiskt inte vill sådär jättemycket egentligen och en jävla massa kaffe. Nu.

The Libertines.

Okej nu är det såhär. Igår började jag gråta av sidan 55 i Metro. Glädjetårar mitt på Centralen. Extremt töntigt, jag vet, men för mig är det här det finaste som hänt på länge. En historia med lycka i och. Ja man får inte sluta en mening med 'och' men. Men ja. Det är så fint.

Happy endings

Förresten. Om någon har tänkt att fria till mig så kan ni glömma det, jag ska gifta mig med den här flickan. Det har varit bestämt ett tag och jag måste bara lura bort henne från Johan, men. Det borde gå. Ni håller tummar och tår för mig va?

Everyone's a loser in the modern world

Just det. Jag tror att jag har glömt att berätta en sak. Jag har flytt METG - ett av mina bästa beslut någonsin. Jag orkade helt enkelt inte med det extrema tempot längre, speciellt inte i de där lokalerna. Man tror inte att man kan bli så påverkad av lokaler, men dålig luft och alldeles för många människor i ett litet utrymme kan få en alldeles ihopdeppad.

Jag vaknade en morgon strax innan sommarlovet och tänkte "nu orkar jag inte mer". Så jag gjorde något åt det, jag tittade snabbt på de två närmsta skolorna och bestämde mig för Nackademin - två hus bort på samma gata. Lite vanligare, utan extrema krav eller 35 elever i en klass. Faktum är att vi är 13 i min klass. Inga datorer ingår. Maten äts i matsal. Folk hoppar av då och då. Jag trivs. Trots det saknade jag METG lite när jag för första gången antecknade för hand och när jag tänkte på att jag i min förra klass hade nästan lika många nära vänner som min nuvarande består av. Saknaden gick över när jag fick reda på att deras nya matsal inte är färdig för att ätas i fastän skolan började i fredags och jag upptäckte att de målat om hallarna till en mysig, huvudvärksframkallande, spygrön färg. Jag tackar METG och alla mina människor där för två finfina år men ibland tar man helt enkelt rätt beslut halv sju en vardagsmorgon.

Johans lounge

En förmiddagsfika som blir till lunch som blir till eftermiddagsfika som blir till middag som blir till gin&tonic. Artillerigatan är ett av mina favorithäng i Sthlm, där kan man hänga i timmar och prata om ingenting utan att bli det minsta uttråkad.

Någon som inte heller lär bli uttråkad är förra klasskompisen Ahnelöv. Bruden drog till Kenya i ett år. Hej avundsjuka.

Nu händer det grejer

Det här är nog det konstigaste jag varit med om. Ta det lilla lugna nu och tänk över vad du gör va?

Förresten har jag nya, långa, naglar och jag älskar det!

Packar in hjärtat i bubbelplast igen

Ni vet det där inlägget om hur ord kan förändras så mycket i ens öron när någon använder det rätta, som blev ett inlägg om hår istället?

Ibland spelar det ingen roll om en pojke använder alla de rätta orden. Att han är alldeles perfekt, snäll men lagom retsam. Att han har underbara läppar och att han förstår sig på dig utan att känna dig. Ibland räcker det inte och då är det bara oförklarligt och gör förbannat ont. Samtidigt som det gör sådär jävla ont har man faktiskt ingen som helst rätt till att tycka synd om sig, för det är inte dig det är synd om. Inte mer än att du har ett hjärta som är väldigt korkat, som drar sig till pojkar som använder den negativa synonymen av de där fina orden istället. Som inte kan banka lika hårt som andras hjärtan och aldrig, aldrig för rätt person.

Cravings i frack

För ett par månader sen såg jag någon film med Jessica Alba. Jag kommer inte ihåg vad den hette och det är inte relevant. Sedan jag såg den har jag nämligen fått extrema cravings. Lika extrema som efter att bleka håret, om inte värre. Albas kropp? Nää.

Jag har försökt övertala pappa om att köpa pingviner. Finns det några bättre djur? Helt fantastiska. Visste ni att utom att ha frack på sig så knuffar de ner sina kompisar från isen för att se om det finns rovdjur där? Det känns som att det är precis min typ av djur. Så jävla roliga. Så om du känner att du är skyldig mig en storslagen ursäkt, skaffa ett pingvinland åt mig.

Urval

Har en hel del bra inlägg på g; men de existerar bara i skallen än så länge. Håll till godo med mina fina fb-grupper så länge.

It's an animal attraction

I lördags var jag på ute med Elina och Sthlms skönaste kille som vi träffade i fredags (och som flyttar till götet om en månad, inte okej). På något sätt kände jag mig så totalt hemma även fast jag knappt vet hur man ens går snyggt, och ännu mindre hur man dansar, om man jämför med folket som var där. Så förutom att se stel ut så märkte jag att jag fan inte har någon återvändo, Elina ska följa med mig till hennes dansstudio för att skriva in mig och jag börjar dansa dancehall i höst.

Så märkte jag också att jag behöver käka lite mer Donken, tjejerna där hade så extremt snygga kurvor så man bara vill lägga sig ner och dö. Själv har jag jobbat bort varenda liten kurva under sommaren och är benigare än aldrig förr. Tror pommes är snabbaste och sämsta vägen till att få tillbaka min booty så vi kör på det.