tisdag 11 januari 2011

"Jag rörde AlexanderMcQueens knogjärnsclutch. Du får röra mig."

Alla som känner mig vet att jag inte direkt är en person som använder örhängen. Folk som känt mig kortare än från sjuan brukar bli förvånade över att jag ens har hål i öronen och jag har liksom aldrig känt att det är något som passar mig. Tills vi gick in på H&M på Champs Elysées i Paris och jag hittade de här jävlarna. Det gick liksom inte att säga nej och jag använde dem varenda dag efter det, även fast mina örsnibbar skrek av smärta.

Det var också dem som jag hade i öronen när jag strax därefter gick in i något jag trodde var en vanlig svindyr skoaffär. Det var det inte. Det var en skoaffär med de mest excentriska, fantastiska, dyraste skorna jag någonsin sett tidigare. De var så vackra så jag ville gråta, sen såg jag Alexander McQueens knogjärnsclutch ligga på en hylla. Jag kunde ju knappast stå emot så jag gick fram, stoppade in fingrarna i knogjärnet, vände mig om och sa "Herregud. JAG HÅLLER I DEN!". Kan ju säga att den passade perfekt.

Det var ungefär shoppingen i Paris i ett nötskal - köpa något extremt billigt i en liten affär för att sedan förlora sitt hjärta åt kläder för tiotusentals kronor i nästa. Det var fint.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar