Jag har sagt det förut, men eftersom jag sitter och pluggar igen och har samma krav på mig själv som vanligt så är jag där igen. Jag vill lämna in min litteraturanalys till min engelsklärare och jag vill att hon ska läsa den och fastna i den och tänka att "herregud, jag har aldrig tänkt på att man kan analysera en roman på det här sättet". Med en positiv underton såklart. Jag vill kunna skriva som författaren jag analyserar - Oscar Wilde - och jag vill kunna skriva som han som fick mig att uppskatta poesi och jag vill kunna skriva så att folk börjar skratta av förvåning. Jag vill kunna skriva rått och mjukt på samma gång och jag vill kunna få folk att le åt tragedier. Jag vill kunna skriva om något otroligt enkelt och vanligt ämne och alla som läser ska inse att jag egentligen behandlar ett helt annat.
Jag nöjer mig inte med att mina texter blir bra, jag vill att de ska vara banbrytande. Fram tills dess kommer jag aldrig vara nöjd med vad jag skriver, hur fint och rakt-på-sak och djupt det än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar