Min pappa håller för tillfället på och jagar en råtta som jag såg inomhus, helt oberörd över det äckliga i detta.
Mamma sa att vi kanske borde dammsuga.
Mina föräldrar är helt enkelt äkta bönder. Inte på det där sättet som jag säger att jag är bonde fastän jag har femton par klackar, tycker att de flesta "bondedjuren" är äckliga och att Stockholm är aningen för litet. De är uppvuxna på bondgårdar med kor och traktorer. De träffades när de pluggade växtodling tillsammans på universitetet och har varit gifta i drygt tjugo år. De har humor och har inga problem med att springa runt och leka med oss, pappa är väl kanske den som alltid lekt mest av alla egentligen.
De har skämt bort mig och mina systrar - inte på det där materiella eller emotionella curlingviset, utan på så sätt att om vi har verkligen velat göra någonting har de sett till att vi får möjlighet till det. Min lillasyster simmar sju dagar i veckan och behöver baddräkter titt som tätt medans jag och min storasyster alltid har ridit och fått ridbyxor, anmälningsavgifter till tävlingar, sadlar och sist men inte minst ponnys och hästar. Vi har aldrig fått det absolut finaste, för det har vi aldrig haft ekonomin till, men vi har fått hästar som vi lär oss av och som är fantastiska på sina egna vis. Vart vi än måste åka kan vi få skjuts dit, om vi säger till i tid och om vi inte kräver någonting i onödan.
Mina föräldrar har lärt mig att förstå vikten av att kunna prata, de har gjort mig självständig, ambitiös och ansvarstagande. De har aldrig krävt någonting från mig resultatmässigt eftersom de vet att jag kräver tillräckligt från mig själv redan som det är.
Det är väldigt tryggt för mig att veta att oavsett vad jag gör, så kommer de stötta mig. Jag tror inte att det är så många ungdomar som har fått den friheten och det förtroendet från sina föräldrar och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar