När jag åker och badar tar jag inte första bästa buss till en grusig så kallad sandstrand. Jag åker till klipporna. Där känner jag mig hemma, så hemma man kan bli på ett ställe där det inte finns ett enda hus, en enda gata eller busshållplats. Däremot finns det grund att simma till, berg att hoppa från och framförallt tid att tänka. Jag mår bättre där på de kala klipporna än jag skulle göra på en varm karibisk sandstrand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar